Tvåtusenfemton. Det är slutet av sommaren och hela sommaren har varit såååå bra!! Jag har varit överallt och ingenstans och dansat mig igenom livet. Jag mår så himla bra!! Eller var det bara en mani i min bipolära sjukdom? Som sedan kommer få mig att bli inlåst?

Helt plötsligt börjar mina föräldrar prata om att soc har bestämt att jag ska skickas till ett behandlingshem där jag ska bo framöver. Jag har inte så mycket val här. Antingen följer jag med frivilligt och får bo på ett öppet behandlingshem eller så får jag med tvång hamna på ett låst boende. Jag är smart och väljer att gå med på det för då vet jag att jag får permissioner och behandlingen inte kommer vara lika lång. Jag följer med för att träffa personal och se boendet jag ska flytta till om någon vecka men det blir svart för mig. Det exploderar inom mig och jag springer därifrån. Står vid en bro och precis då kommer polisen. Tar tag i mig slänger ner mig på marken sätter på mig handbojor och slänger in mig i polisbilen. Sen får jag vinka hejdå till mina föräldrar genom bilrutan. Jag frågar vart jag ska men får inte riktigt något svar. Får sitta på polisstationen i Falun i några timmar sen kommer två personer som kör mig fem timmar uppåt i Sverige. Till en liten ort som heter Sollefteå. När dom svänger in på en gata ser jag att det står SiS ungdomshem Vemyra. Är det här jag ska bo? Jag ser två tjejer i min ålder som står och tittar ut genom fönstret som tittar på mig när jag sitter i baksättet av bilen. Jag får gå in och träffar två personal på institutionen där poliserna lämnar av mig. Där får jag klä av mig alla mina kläder och lämna ifrån mig alla mina saker. Även min mobil. Som jag sen även inte kommer att få tillbaka på ett bra tag. Jag får ett rum som består av en liten trä säng med en obekväm brandsäker madrass ett litet sängbord med en plastlampa, en garderob, ett skrivbord och en stol. Alla dörrar överallt är låsta. Och jag är helt ensam långt ifrån allt jag känner till och utan att kunna höra av mig till någon. Det är bara jag nu. Hur gick det här till? Hur hamnade jag här? Helt inlåst? När jag bara skulle åka och titta på ett öppet behandlingshem?

Hade tänkt berätta om hur mitt liv var tvåtusenfemton då jag blev inlåst. Men kommer ta en liten bit i taget då det både är jobbigt att skriva om och tar tid att rensa fram allt som faktiskt hände i mitt huvud. Det är ändå några år sedan nu. Hoppas ni vill läsa mer om min historia och ta in vad man faktiskt kan få vara med om utan att ha något att säga till om.

Bild från google från gatan man svängde in på till stället jag bodde på.