Jag är en låga. Jag brinner. Men kan även slockna på en sekund. Och då är bara glöden kvar. Sen släcks jag helt. Och då är jag mörkret. Då ser man inte mig längre.

Jag behöver glöden. Jag behöver lågan. Jag behöver kraften och ljuset från elden. Den som håller mig levande. Jag behöver brinna. Så jag kan låta mitt stearin rinna ner över mig och visa alla att jag är stark. Att jag finns. Att jag är bra. Att jag klarar saker.

Funderar länge när jag skriver såhär. Kan man förklara en sjukdom, ett månade såhär. Eller blir det bara konstigt? Jag tror det blir bra. Att se saker på ett annat sätt. Med andra ord. Då kanske folk fortsätter läsa. Och inte slutar läsa för att det rakt på sak handlar om dåligt mående. För sånt kan ju vara läskigt att läsa om. Ibland.