Det som slår mot mitt bröst. Det som får mig att vara vid liv. Det som får mig att känna allt. Det som kan göra så ont. Men också få mig att känna det bästa. Det som kan krossas så lätt. Och läka så sakta. Men som även kan bli till nytt. Och känna kärlek. Men samtidigt fortfarande känna smärta. Det som jag inte själv kan styra. Det som ligger i alla mig näras händer. Mitt hjärta.