Sommaren är jobbigast. Jag vill ju bada och ha i bikini eller bara gå runt i klänning på stan. Och det gör jag också. Men att ärren över hela min arm och mina lår sticker fram kommer aldrig sluta störa mig och hata mig själv. Det kommer aldrig få mig att sluta tycka att jag är så ful. Att ärren är så fula. Att jag inte vill visa mig. Men samtidigt kämpar jag med att istället älska dom. Älska mig och min kropp, precis som den är. Även fast den har ärr som är fula stora och sticker ut. Och som aldrig kommer försvinna. Även om folk stirrar. Så ska jag älska mig.