Läs inlåst del ett här. två här. tre här.

Att nu vara på ett öppet behandlingshem instället för inom statens institutionsstyrelse var en sån befrielse men samtidigt så långt ifrån friheten. Jag fick nu ha alla mina egna saker och åka på permissioner så jag äntligen efter över tolv veckor kunde få träffa vänner och familj. Det var inte längre låsta dörrar och jag kunde gå ut och ta en cigg utan personal. Det tog mig ett tag att förstå att jag fick göra det.

Men även fast jag var friare så var jag inte fri och mådde inte alltid bättre där än på mitt tidigare ställe jag bodde på så rymningsförsök och självmordsförsök fortsatte. Gång efter gång. Det slutade alltid med att polisen var inblandad. Och jag slog sönder hela mitt rum på grund av att jag vill bara ut härifrån. Kan jag bara få komma hem någon gång. Orkade inte, inte få bestämma över mig själv och mitt liv längre.